"Bosse Banan kom aldrig fram till Kalmar"
Nedan följer en liten redogörelse för Pedsex Parks helg på SPIIK, sett ur mitt perspektiv. Med reservation för eventuella fel, luckor eller missar.
Trots att Gabby G (den högste av alla röda) lyckades att inleda helgen med ett ganska stort misslyckande - att tappa bort Bosse Banan - kunde dagen bara bli bättre. En del av Pedsex Park och PedX åkte i år till SPIIK under namnet "Pedsex Vengeance Killers" eftersom de förlorade finalen förra året. Efter ett stabilt "vi förlorande inte en enda match"-prestation i gruppspelet tog sig Pedsex Vengeance Killers ända till final där de mötte det s.k. "smurflaget".
"Öh fan vi spöa ju dom där med typ 7-3 i gruppspelet!"
- Jim Joe (fritt citerat), strax innan finalmatchen.
Runt planen står ungefär 60 Jönköpingsbor och hejar fram Anton, Jocke, Jim och Bardh, och smurflaget hade en tapper supporter som trotsade oss. Döm om vår förvåning när smurflaget gör tre snabba mål mot Pedsex Vengeance Killers. Jim valde att taktiskt byta av efter det andra målet eftersom han enligt utsago var för arg för att fortsätta spela.
Tack vare alldeles lysande spel lyckas dock Pedsex Vengeance Killers ta igen till 3-3 och det tredje målet görs med blott två minuter kvar på klockan. Det hela går till Sudden Death och Andreas "Motherfucking" Bardh dunkar in segermålet en stund därefter. Kakofonin som uppstår i salen går knappt att beskriva och våra hjältar fick sin hämnd och firade med att dricka dônk ur segerpokalen. Viktigt. Laget med röda tights, svarta trosor och mantlar som uniform hade tillslut ägt allt motstånd på SPIIK.
För mig personligen slutade kvällen i ett misslyckande. Efter lite bastu begav sig de flesta till en nattöppen pizzeria för att fylla på förråden, men jag valde istället att gå och lägga mig. Jag hade kallt räknat med att kunna sno ett liggunderlag eller en luftmadrass av någon, men ingen fanns tillgänglig. Det slutade med att jag fick sova på golvet, med en tröja och en palestinasjal som kudde.
Lördag morgon börjar med att jag vaknar upp ur min alkoholdränkta dvala och inser att hela min värld består av smärta. Bakfyllan var förvisso inte så illa, men träningsvärken i benen och stelheten i ryggen gjorde att det kändes som om jag hade åldrats 50 år över en natt.
Lördagen spenderades i en dimma. Jag gick mest runt och klagade över hur ovärdig min egna existens kändes. Ingen lyssnade. Kvällens sittning var, i jämförelse med sittningar på andra festresor, mycket bra. Toastarna var väldigt duktiga och även om det kanske var ett eller två publikspex som inte riktigt höll måttet var det i övrigt bra.
Kvällen avslutades i sovsalen igen. Jag tog mig till kåren och var där i ungefär 10 sekunder innan jag gick tillbaka till sovsalen för teologiska diskussioner och sedan orkade jag inte röra mig därifrån.
Lätt värt att åka till SPIIK överlag. Grattis till Pedsex Vengeance Killers än en gång. Ni var fan värda att vinna i år.
/Ex-man
Trots att Gabby G (den högste av alla röda) lyckades att inleda helgen med ett ganska stort misslyckande - att tappa bort Bosse Banan - kunde dagen bara bli bättre. En del av Pedsex Park och PedX åkte i år till SPIIK under namnet "Pedsex Vengeance Killers" eftersom de förlorade finalen förra året. Efter ett stabilt "vi förlorande inte en enda match"-prestation i gruppspelet tog sig Pedsex Vengeance Killers ända till final där de mötte det s.k. "smurflaget".
"Öh fan vi spöa ju dom där med typ 7-3 i gruppspelet!"
- Jim Joe (fritt citerat), strax innan finalmatchen.
Runt planen står ungefär 60 Jönköpingsbor och hejar fram Anton, Jocke, Jim och Bardh, och smurflaget hade en tapper supporter som trotsade oss. Döm om vår förvåning när smurflaget gör tre snabba mål mot Pedsex Vengeance Killers. Jim valde att taktiskt byta av efter det andra målet eftersom han enligt utsago var för arg för att fortsätta spela.
Tack vare alldeles lysande spel lyckas dock Pedsex Vengeance Killers ta igen till 3-3 och det tredje målet görs med blott två minuter kvar på klockan. Det hela går till Sudden Death och Andreas "Motherfucking" Bardh dunkar in segermålet en stund därefter. Kakofonin som uppstår i salen går knappt att beskriva och våra hjältar fick sin hämnd och firade med att dricka dônk ur segerpokalen. Viktigt. Laget med röda tights, svarta trosor och mantlar som uniform hade tillslut ägt allt motstånd på SPIIK.
För mig personligen slutade kvällen i ett misslyckande. Efter lite bastu begav sig de flesta till en nattöppen pizzeria för att fylla på förråden, men jag valde istället att gå och lägga mig. Jag hade kallt räknat med att kunna sno ett liggunderlag eller en luftmadrass av någon, men ingen fanns tillgänglig. Det slutade med att jag fick sova på golvet, med en tröja och en palestinasjal som kudde.
Lördag morgon börjar med att jag vaknar upp ur min alkoholdränkta dvala och inser att hela min värld består av smärta. Bakfyllan var förvisso inte så illa, men träningsvärken i benen och stelheten i ryggen gjorde att det kändes som om jag hade åldrats 50 år över en natt.
Lördagen spenderades i en dimma. Jag gick mest runt och klagade över hur ovärdig min egna existens kändes. Ingen lyssnade. Kvällens sittning var, i jämförelse med sittningar på andra festresor, mycket bra. Toastarna var väldigt duktiga och även om det kanske var ett eller två publikspex som inte riktigt höll måttet var det i övrigt bra.
Kvällen avslutades i sovsalen igen. Jag tog mig till kåren och var där i ungefär 10 sekunder innan jag gick tillbaka till sovsalen för teologiska diskussioner och sedan orkade jag inte röra mig därifrån.
Lätt värt att åka till SPIIK överlag. Grattis till Pedsex Vengeance Killers än en gång. Ni var fan värda att vinna i år.
/Ex-man
Teaterapan skrattar och ler
Vad har Doktor Glas, Jesu Födelse och Den Oförglömliga Jobbkvällen tillsammans? "De står alla i kursiv stil", svarar du och känner dig lagom finurlig. Jo visst, men det är inte det jag syftar på... jag syftar på att samtliga av dessa verk har blivit utprintade (för att verkligen flörta med engelskan) från en av HLK:s alla skrivare! Hur stor är sannolikheten, liksom?
För övrigt så hade vi ett kalasbra teatermingel igår (jag skriver igår då jag är av den uppfattningen att torsdagar borde skäras ut ur tid och rum) och att höra publiken skratta så obehärskat gav mig nästan fjång. Det blev inte sämre av att gästerna visade prov på oehörd mognad och värdighet genom att förstå att om någon står på scen och spelar teater så ska man inte leka hela havet stormar på golvet nedanför. Helt klart skitlyckat, trots att temat var en väldigt vågad chansning.
Speciellt vill jag lyfta fram Johanna som med sin röst och berättartalang till och med fick de värsta gammelrävarna, som annars bara brukar gå att styra med motorsågspedagogik, att vilja krypa upp i knät på någon lagom knubbig mamma.
Tom du var också bra, fast på ett annat sätt.
Glöm nu inte att rikta era blickar mot allas vår vidunderligt stora och genomarbetade Tomtevaka som äger rum nästa månad! Den kommer bli fett najs, som min gamla "kompis" från Göteborg brukade säga!
Sanny Bundy "Lämna mig inte ensam!" Jonsson.
För övrigt så hade vi ett kalasbra teatermingel igår (jag skriver igår då jag är av den uppfattningen att torsdagar borde skäras ut ur tid och rum) och att höra publiken skratta så obehärskat gav mig nästan fjång. Det blev inte sämre av att gästerna visade prov på oehörd mognad och värdighet genom att förstå att om någon står på scen och spelar teater så ska man inte leka hela havet stormar på golvet nedanför. Helt klart skitlyckat, trots att temat var en väldigt vågad chansning.
Speciellt vill jag lyfta fram Johanna som med sin röst och berättartalang till och med fick de värsta gammelrävarna, som annars bara brukar gå att styra med motorsågspedagogik, att vilja krypa upp i knät på någon lagom knubbig mamma.
Tom du var också bra, fast på ett annat sätt.
Glöm nu inte att rikta era blickar mot allas vår vidunderligt stora och genomarbetade Tomtevaka som äger rum nästa månad! Den kommer bli fett najs, som min gamla "kompis" från Göteborg brukade säga!
Sanny Bundy "Lämna mig inte ensam!" Jonsson.
Galen helg
I fredags var det dags för invigning av fyra nya medlemmar till Cocksex Park, vilket är den manliga delen av Pedsex Park (inkluderande medlemmar från både förr och nu). Jag kan självfallet inte avslöja några detaljer från denna invigning, eftersom Cocksex är ungefär lika hemlighetsfullt som Frimurarordern och i nästan lika exklusivt. Trevligt var det i varje fall, välkomna Klas "Hinken", Samuel "Blondie", Mathias "Cocken" och Jocke "Taggen". Jag kan dock avslöja att det inmundades några burkar dryck som kanske innehöll lite alkohol (skräll!) och jag slutade kvällen ensam i mitt studentrum med en McDonald'spåse brevid mig.
Dagen därpå vaknade jag och upptäckte till min fasa att jag både var lite bakfull, att jag hade spillt cola över hela golvet och att klockan var ungefär halv fem på morgonen. Jag kunde dock inte somna om, utan fick finna mig i att ligga och uggla mig i loftsängen som en annan äggtjuv.
På kvällen var det PedX-fest och då kände jag mig ungefär lika kalas som resten av de manliga bitarna av Pedsex. PedX var som vanligt i god tid, var helt nyktra, betedde sig gentlemannamässigt och korrekt som sig bör under en trerättersmiddag och lämnade lokalen tidigare än askungen. Eller inte.
Trevligt var det i varje fall, trots att jag var trött och bitter över att ha vänt på dygnet. Jag passade på efterfest och begav mig hemåt strax efter tolv. Vid min port såg jag ett gäng fjortisar som ropade på mig (och kallade mig vid förnamn) från andra sidan gatan och jag förmodar att det är elever jag undervisat i något på någon VFU. Jag var lite skumögd så jag valde den manliga vägen och flydde upp till min korridor så fort mina ben bar mig. Ingen stackars elev ska då få se mig i overall.
Jag vaknade i eftermiddags vid ungefär 13:15 och insåg att jag försovit mig till städningen av festlokalen i fråga. När jag kom dit var folk dock glada i hågen, alla med undantag av Affe (numera "Bajslinda", reds. anm.) som mådde så dåligt att hon höll på att kollapsa under sin egen ångest. Till och med Sanny var lite glad, för undantagets skull.
Den som varit slug nog att läsa timestampen på det här inlägget inser förmodligen att jag borde sova nu. Det tråkiga är att jag inte kan och somnar jag nu vaknar jag nog inte i tid till min VFU i morgon. Med andra ord är det dags att sätta punkt och koka en kopp kaffe.
Väl mött på minglet på onsdag!
//Ex-man
Dagen därpå vaknade jag och upptäckte till min fasa att jag både var lite bakfull, att jag hade spillt cola över hela golvet och att klockan var ungefär halv fem på morgonen. Jag kunde dock inte somna om, utan fick finna mig i att ligga och uggla mig i loftsängen som en annan äggtjuv.
På kvällen var det PedX-fest och då kände jag mig ungefär lika kalas som resten av de manliga bitarna av Pedsex. PedX var som vanligt i god tid, var helt nyktra, betedde sig gentlemannamässigt och korrekt som sig bör under en trerättersmiddag och lämnade lokalen tidigare än askungen. Eller inte.
Trevligt var det i varje fall, trots att jag var trött och bitter över att ha vänt på dygnet. Jag passade på efterfest och begav mig hemåt strax efter tolv. Vid min port såg jag ett gäng fjortisar som ropade på mig (och kallade mig vid förnamn) från andra sidan gatan och jag förmodar att det är elever jag undervisat i något på någon VFU. Jag var lite skumögd så jag valde den manliga vägen och flydde upp till min korridor så fort mina ben bar mig. Ingen stackars elev ska då få se mig i overall.
Jag vaknade i eftermiddags vid ungefär 13:15 och insåg att jag försovit mig till städningen av festlokalen i fråga. När jag kom dit var folk dock glada i hågen, alla med undantag av Affe (numera "Bajslinda", reds. anm.) som mådde så dåligt att hon höll på att kollapsa under sin egen ångest. Till och med Sanny var lite glad, för undantagets skull.
Den som varit slug nog att läsa timestampen på det här inlägget inser förmodligen att jag borde sova nu. Det tråkiga är att jag inte kan och somnar jag nu vaknar jag nog inte i tid till min VFU i morgon. Med andra ord är det dags att sätta punkt och koka en kopp kaffe.
Väl mött på minglet på onsdag!
//Ex-man
