Tankar efter Bonna
Pedsex anföll Skövde med storm under förra helgen. Men ölfyllda Max-burkar (i syfte att kamouflera vårt missbruk) och med en ständig kalasfull Tom intog vi sovsalen Valhalla, för att sedan ge oss ut på stan och sprida skräck bland traktens barn och pensionärer. I efterhand ångrar jag allt: visst är det kul med flyktiga och gränsöverskridande ölhävsäventyr ute i bushen, och visst är det skönt att ersätta vardagens ständiga kamper (som främst går mot en själv) med dygnslång fylla och ansvarsförnekande.
Men det är inte sunt.
Detta fick jag bittert erfara när jag, väl hemma, var tvungen att ta mig igenom en hel vecka som inte bara inleddes av baksmälla och omvänd dygnsrytm, utan också av en orimligt stor penningbrist. Ingenting var kul.
Viktigt att påpeka är dock att syftet med detta mejl inte är att klaga på livet, eller på det moraliska förfall som man bland annat genomlevde under Bonna. Jag vill snarar belysa vikten av att leva i nuet: visst allt man för stunden tar sig för kanske inte är jättebra, och kanske får det ödesdigra konsekvenser...
Men: man hade ju jävligt kul på vägen dit (kul på ett sätt som man inte hade haft om man brydde sig om de konsekvenser som helvetet leder/ledde till).
MVH
Sanny, dramapedagog och giftsspridare i Pedsex Förenade Parker.
