Pedsex har hittat bloggosfären.

Hej alla sötnosar där ute!

Alla hjärtansdag är över men kärleken lever vidare. Jag vill börja med att tacka alla som kom för att mysa med oss i HJ-aulans biomörker i måndags (15/2). Det var en magisk afton! Det var nämligen då som SFs (Ida) och mitt (Hesslan) kärleksbarn för första gången mötte myssugna biobesökares härliga ansikten. Ni förstår att alla hjärtansdag bion har varit en hjärtefråga för mig och SF sedan en tid tillbaka och att nu äntligen få dela med oss till er var underbart. Det kunde inte ha blivit mer perfekt med ert glada humör, uppskattande kommentarer, skratt och er enorma förmåga att hålla lokalen ren. En stor eloge ska ni ha för att ni gör vår uppgift så mycket enklare och roligare.
Dessutom gillade jag överraskningarna som uppenbarade sig på de mest oande tillfällena, jag syftar då självklart till teknikens alla fuffens som även de ville vara med och dela kärleken. Men vid det här laget vore det väl historiskt om tekniken på HLK skulle flyta helt smärtfritt även under en kärlekskväll som denna.

Alla ni som nu missade vår underbara bio, på grund av sannerligen för dåliga ursäkter, behöver inte gråta allt för mycket. Vi lär sannorlikt anordna en bio snart igen, så varför inte redan nu tipsa oss om ett nytt tema som ni skulle uppskatta.


Nu möts vi sakta men säkert av ljusare tider och jag ser fram emot en fantastisk vår med alla härliga pedagoger!

Eran, lite smått kärlekshöga, Hesslan ♥

Precis som vår käre rektor så fint beskrivit i inlägget nedan så har vi haft teambuilding, och vilken sådan sedan! Bortsett från en viss slags formell, lagutvecklande struktur så utgjordes dagen av mycket frihet och spontanitet vilket visade sig vara två bra ingredienser i en lyckad soppa.

Något som jag uppmärksammade lite extra under dagen var hur allas vår favvo-Klas påverkades av snö. Från att ha varit Pedsex gemensamma gospappa blev han en livsfarlig krigarrobot som inte bara försvårade grillningen genom att kasta snö i elden, han skrämde dessutom slag på flera av oss då han med ett nyutvecklat djävulsflin satte av efter oss för att glidtacklas. Denna oerhörda metamorfos behandlas i första raden i Haikudikten nedan.

Vintergrillningsskräck
ger mycket hud i bastu.
Morgondag gör ont.

Den resterande delen av kvällen var magnifikt minnesvärd men tyvärr också hemskt hemsökt av minnesluckor.

I fredags, kan jag vidare berätta, var det tacokväll, och för min del vankades det jobbkväll. Det hela var en spännande och, inte minst, språkutvecklande upplevelse då vi hade en kvinna från Kalifornien ibland oss. Det som var mest spännande (ett ganska ovärdigt ord i sammanhanget) var när vi hörde en fruktansvärd smäll och trodde att Viktoria i Hi-life hade dött.  Det hade hon inte. Borden som hade vält, och orsakat den höga smällen, hade missat henne med någon centimeter.

Jaja, snart är det vårsittning. Detta spektakel kommer att bjuda på allehanda ting av sjukt hög kvalitet, så:

Kom dit, eller var en skit!

Puss på syntaxen!

//Sune

Nu när man varit rektor i en hel månad, officiellt i alla fall, kan det vara på sin plats att förtälja hur det har varit. Det känns faktiskt länge sedan som Sara gick av där efter Tomtevakan och jag fick stå och stoltsera med min nya fina gröna tajtsvid fast det bara är två månader sedan. Den första tiden har gått otroligt bra och det är ju tack vare att jag har och göra med 15 människor som både är engagerade, trevliga, snygga och inspirerande. Bara en sådan sak som att vi har tagit tag i att göra evenemang utanför Kårens väggar och utan fokus på festen. Jag pratar naturligtvis om vår kommande Alla Hjärtans Dag-bio som går av stapeln nästa måndag. Johanna (Hesslan) och Ida (SF) har gjort ett bra jobb i förberedelserna och jag hoppas och tror att allt kommer bli en succé!

 

Andra saker som har skett under den första tiden är att vi har haft ett In- och utsup som gick väl, inga direkta kväljningar som tidigare utan bara kärlek. Vi spikade då de nya smeknamnen och det blev Patt-Lisa till vår titan Tomas. Anledningen är väl självklar, har en man en Facebookfansida till sina bröst ska det väl höras även på smeknamnet. Idas smeknamn, SF, är en lite mer komplicerad historia som det finns två varianter av, den ena handlar om en felstavning på en telefon som råkade bli Spermafot och den andra historien, som påstås vara påhittad, innefattar en grek och viss smet på en fot under uppvaknandet i ett exotiskt land. Vilken variant ni tror på får ni själva bestämma. Mannen som redan innan spikandet hade många smeknamn fick ett oväntat till slut. Efter att ha diskuterat namn som Skägget, Kapten Kir, Kräks, Sebbe och Tösen valde vi det självklara, Sebastian. Så fruktansvärt bra!

 

I den helgen som var hade vi en teambuildning där vi diskuterade vad vi i Pedsex Park är och står för samt vad vi vill göra under den begränsade tid vi har. Vi kom fram till en hel del intressanta saker som jag tror ni kommer märka av så småningom. Efter det grillade vi korv i Munksjöparken vilket var mysigt och kallt, fötterna var som isbitar när vi tog bussen upp mot Hisingstorpsskolan för lite lekar (som naturligtvis genomfördes som om det var på blodigt allvar, mitt lag vann för övrigt allt!) och bastubadande. Vilken otroligt bra teambuildning det hade varit om det hade avslutats där men nej, kvällen var ju ung fortfarande och vi drog vidare mot Tom och Jockes gemensamma korridor för en liten fest som snart blev en blöt tillställning med minnesluckor som resultat men vissa saker kommer jag ihåg: Jag kan kissa 1,25 liter åt gången och att vi har en grym spexidé till Babylifesittningen på onsdag. Vi ses då!

Kyssar – Er Jim